Kategoriarkiv: Jakt och fiske

Älgfluga, hjortfluga eller älglus.

2015-04-04
Älgflugorna är en nykomling från öster som upptäcktes i sydöstra Finland under 1960-talet. I Sverige är den känd redan från 1700-talet. Flugan är en blodsugande parasit som främst lever på stora hjortdjur såsom älg, hjort och rådjur, men kan också förekomma på hästar och hundar. Älgflugans naturliga fiender är mesar, näbbmöss och sorkar.

Älgflugans utbredning går långsamt, eftersom den är dålig på att flyga. Den behöver älgens hjälp för att sprida sig. Den väljer värd efter en kort rusch med hjälp av sin goda syn. Älgflugan har efter sin födsel 2-3 veckor på sig att hitta sin värd. Misslyckas den med detta så dör den. Även om älgflugan irriterar människor och många djur, så sprider den sig oftast med hjälp av älgen. Älgflugan har specialiserat sig just på älgen och därför är dess förekomst direkt i relation till älgstammens storlek.

Vuxna älgflugor är vanligen 5-7 mm långa.
Insekterna börjar söka värddjur efter kläckningen i augusti-oktober.
Den till kroppsformen platta flugan landar på sitt värddjur och bryter av sina vingar för att resten av sitt liv leva på värddjuret. Därefter kryper den in i pälsen och suger blod. Den släpper sina larver till marken och dessa blir nya flugor till hösten.
Älgflugan kan lätt förväxlas med fågelflugan, men den är alltid bevingad till skillnad mot älgflugan som alltid fäller sina vingar när den hittat ett värddjur.

Flugan kan lätt ta miste på sina värddjur och människor, som även kan bli bitna, men den kan inte använda människoblod för sin utveckling. Flugorna tros inte bära med sig några farliga virussjukdomar. Betten kan däremot ge klåda och ömmande bölder som består i flera veckor.
Älgflugan kan däremot överföra bakterier. Forskare i Finland hittade för några år sedan bakterier av släktet Bartonella i älgflugans puppor. I dagsläget finns ingen säker koppling mellan älgflugans angrepp och sjukdom hos människa. Misstankar riktas till den så kallade orienterardöden på 1990-talet. De flesta som avled hade spår av hjärtmuskelinflammation. Man kunde i de flesta fall även påvisa exponering för Bartonella-bakterien. Orienterare är i högsta grad skogsaktiva och kan ha fått bett av älgflugor. Om man tränar med en infektion i kroppen är det inte ovanligt att få hjärtmuskelinflammation.

Älgflugan är svår att bli kvitt när den väl har landat, eftersom den är både flat, tjockhudad och försedd med rejäla klor på sina fötter som den kan hålla sig fast med. Den kilar snabbt in under kläderna/pälsen och gömmer sig. Den är nästan omöjlig att slå ihjäl med handen, bäst är att klämma ihjäl den eller nypa huvudet av den. Hamnar den i håret kan det krävas en kam för att få bort den.

I Finland har älgflugorna varit ett allvarligt problem sedan 60-talet, vilket beror på en alltför tät älgstam säger älgforskaren Lena Huldén från Helsingfors. Hennes forskarlag har räknat ca 10 000 älgflugor på en enda älg.

I Sverige har jägare och bärplockare under senaste åren rapporterat stort antal besvärande älgflugor, på platser där de inte funnits förut. Nu finns älgflugan över hela landet, även i Norrbotten.

/Olle Andersson

Hur utbredd är korsning mellan skogshare och fälthare?

2015-04-02
Forskarna vet att hybridisering förekommer mellan skogshare och fälthare i Sverige. Företeelsen är vanligare än de flesta känner till.

Redan i slutet av 1800-talet noterades att skogsharen lokalt minskade i antal i Skåne och södra Götalands slättbygder. Detta var orsaken till att fältharen eller ”tyskharen” som vissa fortfarande säger, planterades ut på olika håll. I dagsläget saknas skogshare i flera öppna eller småbrutna landskapstyper, även en bit upp i Svealand.

Den viktigaste orsaken till populationssvängningarna hos både harar och flera andra småviltarter är kombinationen av vårens väderförhållanden och predationstrycket, vilket i sin tur hör ihop med sorktillgången.

Under senaste decennier har vi haft snöfattiga vintrar, vilket missgynnar skogsharen som byter till vit vinterdräkt. En snövit hare syns tydligt på en mörk barmark och blir då ett enkelt byte för duvhök och andra predatorer.

Fältharen gynnas av kortare och mildare vintrar. Enligt svaren i en enkät till harjägare i hela landet, har fältharen sedan början av 2000-talet noterats norr om Siljan och längs kusten upp till Härnösand.

Studier visar också att fältharen kan trivas i helt skogsdominerade trakter, så länge inte djupa och långvariga snötäcken gömmer markvegetationen.

Om kommande vintrar blir som de senaste åren, med djup snö och ett långvarigt snötäcke, kan fältharen i sin nuvarande form inte fungera lika bra som skogsharen. Den kommer då att återgå till rikare jordar i öppnare landskap. Blir vintrarna däremot allt snöfattigare kommer fältharens utbredningsområde sannolikt att flyttas norröver.
Vad som kan hända med genetiken hos dessa arter är det omöjligt att uttala sig om.

/Olle Andersson

Iglar

2015-03-10
I både fram- och bakänden av kroppen finns en sugskål, som omväxlande fästs vid underlaget när den förflyttar sig. Bland de arter som förekommer i Sverige är det endast blodigeln, även kallad medicinsk blodigel, som kan angripa människan och suga blod. Igeln blir som vuxen ca 15 cm lång och kan bli över 15 år gamla.

Svalget har tre muskulösa käkar, som alla har små tänder. Med dessa biter blodigeln igenom skinnet på ett värddjur som en häst, ko eller människa, och åstadkommer ett treuddigt sår på huden. Den sugande igeln kan tas bort, men blodet fortsätter ändå att rinna tills den antikoagulerande saliven sköljts bort.

Blodigeln dras till den värmestrålning som ett däggdjur avger. En blodigel som fyllt tarmen med blod lever på detta under ett helt år. Om lämpliga värddjur saknas kan grodor och paddor vara intressanta.

Blodigeln är sällsynt och bedöms vara en hotad art i Sverige. Orsak till detta är utdikningar av iglarnas livsmiljöer. Blodigeln kan förväxlas med hästigeln som är vanlig i Sverige. Den har mörk ovansida och saknar blodigelns karaktäristiska längsgående rödgula band. Undersidan är ljust gulgrön.

Blodigeln har spelat stor roll inom medicinen ända sen medeltiden, igeln användes för åderlåtning. Även idag används blodiglar vid operationer och transplantationer där man vill få de små blodkärlen att läka. Idén är att de blodlösliga ämnena i iglarnas saliv gör att såret fortsätter blöda och att genomströmningen förbättrar läkprocessen. Ett sår efter bett från blodigel kan blöda i 10-15 timmar efteråt.

Fiskigeln är ca 5 cm lång och kan leva parasitiskt genom att suga blod från gädda, mört, braxen och abborre. Saxfångad gädda på grunda vatten under isen har ofta fastsugna iglar på kroppen. Jag har själv observerat detta. Vilken art av iglar det var, är för mig obekant.

Olle Andersson

 

Bäcknejonöga (Netting)

2015-03-09
Bäcknejonöga eller linål som de också kallas tillhör gruppen rundmunnar som är broskfiskar. De skiljer sig från vanliga fiskar eftersom de saknar både käkar och gälöppningar. I stället har de en sugkoppliknande mun, är blodsugare och äter bland annat döda djur. Nettingen fiskas i september och oktober och är en delikatess att äta som rökt. Det finns inte ben eller ryggrad hos nejonögat, det är bara mjukt brosk som går att äta.

Nejonögats ursprungsformer levde i värlshaven redan för mer än 500 miljoner år sedan.
Alla nejonögon börjar sitt liv som larv, där de under några år lever i bottendyn och livnär sig på mikroorganismer. Som fullvuxna lever de i öppet vatten och äter fiskrom, bottendjur och småfisk. Leken sker under våren och försommaren, i strömmande vatten på grunda grus- och stenbottnar. Nettingen i bäckar och åar blir ca 15 cm lång och lever i 4-5 år.

Olle Andersson

 

Vinterinventering av älg inom Vitå skifteslag

2014-03-22
Bosse Lindroth med sin gyrokopter och spanaren Folke Kristoffersson inventerade ca 6 000 ha i Vitå.

Flygvädret var bra:
Omväxlande sol och halvklart väder, ca15 cm nysnö som legat ett dygn. Älgarnas spår kunde med lätthet följas. Hård skare under nysnön bar älgarna på vissa delar av området.

Hur stor vinterstam har vi?
Har vi vinterkoncentrationer i våra ungskogar?
Jägarna varslar om en tydligt minskande älgstam!

Resultat av våra inventeringar som visar årsvisa trender
År 2010 = 11.8 älgar / 1000 ha = Avskjutning 35% av vinterstammen.
År 2011 = 13.4 älgar / 1000 ha = Avskjutning 37% av vinterstammen.
År 2012 = 11.8 älgar / 1000 ha = Avskjutning 37% av vinterstammen.
År 2013 = 10.2 älgar / 1000 ha = Avskjutning 49% av vinterstammen.
År 2014 = 5.0 älgar / 1000 ha = ????

Vinterälgarna har minskat oroväckande!
Tilldelningarna måste sänkas inom hela ÄFO nr 5.
Det blir intressanta diskussioner inför tilldelningsbesluten i maj 2014.

Vedertaget avskjutningsmål är ca 40% av vinterstammen i en balanserad älgstam.

/olle

Hunden har blivit ormbiten!

2013-04-04
I våra skogar finns bara huggorm och den är giftig. Den är vanligen grå till färgen med ett svart zick-zack-mönster på ryggen, men det finns också individer som är nästan helt svarta.

Varför biter ormen?
En orm som blir överraskad eller känner sig trängd kan bita i självförsvar. Det är inte alltid att huggormen injicerar något gift i såret. Därför är många bett tomma varningsbett. Vår huggorm dödar byten genom att orsaka skador på blodkärl och blodkroppar, vilket leder till chock. Hundar kan dö av inre blödningar som effekt av ett ormbett. Även om hunden överlever bettet så kan den få skador på njurarna. Majoriteten av alla hundar tillfrisknar utan men efter ett ormbett.

Symptom
Ägaren ser sällan ormen som biter hunden, men kan ha hört hunden skrika eller hoppa och springa bort från en plats. Många hundar blir trötta och hängiga och svullnaden i ben eller nos kan bli kraftig inom en halvtimme. Svullnaden ömmar kraftigt och undersöker man huden noggrant kan man se ett eller två små nålsticksliknande hål, vilket är själva bettstället. Svullnad i nosen skrämmer hundägaren, men det är väldigt sällsynt att hunden svullnar igen i andningsvägarna och får akuta andningsproblem. Många hundar får inte värre symtom än svullnad, smärta och tillfrisknar inom några dagar.

Diagnos
Oftast är diagnosen uppenbar när hunden kommer till veterinärkliniken, även om inte hundägaren sett ormen. Den kraftiga svullnaden och smärtan kan vara nog för att misstänka ormbett. Hittar man sedan ett typiskt bettställe har man en säker diagnos.

Behandling
Det är viktigt att hunden hålls i stillhet efter bettet. Ju mer hunden rör sig desto snabbare kommer giftet att pumpas ut i kroppen. Kortisontabletter kan ges enligt veterinärs ordination, som akut behandling direkt efter bettet, för att motverka chock och blodtrycksfall. Hunden bör därefter snarast undersökas av veterinär. Effekterna av ormgift kan komma långsamt och bli uppenbara först efter flera veckor. Hunden bör hållas i stillhet inomhus minst 14 dagar efter bettet. Sedan bör hunden kontrolleras med ett blodprov, där lever och njurvärden ingår.

Var förberedd!
Se till att du har kortisontabletter i ryggsäcken.
Skriv upp telefon till närmaste veterinärklinik.

 /Olle Andersson

Har vi en jaktbar bäverstam inom Vitå skifteslag?

2013-03-22
Om vi ska jaga bäver så måste jägarna undvika att skjuta bort de ”stora” föräldradjuren, eftersom honan är dräktig under våren och kan ha både årsungar och 1-årsungar i boet, som inte klarar sig utan honan. Vid jakt bör endast 1-års och 2-årsungar skjutas. Det handlar alltså om urvalsjakt. Jakt på bäver tilläts i Norrbotten första gången år 2001. För jakt på bäver gäller följande jakttid 1/10 – 15/5.

Bävern koloniserade våra breddgrader i samband med att inlandsisen drog sig tillbaka och lövträden började etablera sig. Under 1400-talet var bävern en vanlig syn. Förr kallades den bjur eller bur, vilket ofta förekommer i ortsnamn. Den jagades för sin värdefulla päls och bävergällets undergörande egenskaper, vilket medförde att bestånden minskade. I mitten av 1700-talet var bävern sällsynt och i slutet av 1800-talet var den helt utrotad. År 1922 återinplanterades den till Jämtland med norska föräldradjur.

Under 1980-talets senare del utplanterades bäverpar i Bjurån och Kvarnbäcken. Våren 1990 kom den första bävern till Vitåns nedre del, efter mer än hundra års bortavaro. Troligtvis en utvandrare från utsättningar som gjordes i Kvarnbäcken eller Bjurån. År 2007 fanns bäver längs hela Vitån upp till åns utflöde norr Gällivare kommungräns, en sträcka på ca 70 km. Bävrarna hade spritt sig uppströms Vitån med ca 4 km/år. I dag år 2013 har vi inom Vitåns skifteslag uppskattningsvis ca 30 bävrar i våra vattendrag.

Många bävrar tillbringar hela vintern i hyddan och under vattendragets istäcke. De lever då på det matförråd som de lagt upp i vattnet utanför hyddan under hösten, men vissa bävrar samlar föda även vintertid, trots is och snö. Vinterförrådet består av små träd, kvistar och grenar, mest eftertraktad är asp. Hos björk är det främst bastlagret innanför barken som äts.  Av asp äts både tunna kvistar, bark och bast. I takt med att foderträden fälls av bävern, söks nya matplatser längs vattendraget.

Även om bäverns verksamhet kan betraktas som vilt- och biotopvård, händer det mycket ofta att den dämmer sina viltvatten på platser som är mindre väl valda, sett ur mänsklig synvinkel. Bävern är en nygammal viltart i vårt skogslandskap, som förstärker den biologiska mångfalden på många sätt. Den tillför landskapet mycket död ved, till nytta för hackspettar och vedlevande insekter.

/Olle Andersson

Varför har skogsharen minskat i Vitåskogarna?

2013-03-20
Under 1960-talet fanns det mycket hare i våra skogar. Ett 15-tal stövarjägare och i stort sett alla var ute på harjakt under helgerna. 1967 utbröt harpest (tularemi) och harstammen kraschade, därefter har harstammen varit svag med viss årsvis variation. Idag år 2013 har vi endast två stövare i byn och harstammen är fortfarande svag.

Naturligtvis dog en stor del av stammen i harpest under slutet av 60-talet. Efter några år tillfrisknade stammen, men aldrig till samma antalsnivå som före pesten. Vad som är orsaken till dagens svaga harstam är svårt att förklara, men jakt eller predation är det inte. Troligtvis har vi fortfarande kvar tularemi och övriga harsjukdomar i vårt skogslandskap, som tillsammans med ett flertal miljöstörningar håller harstammen på denna låga nivå.

Parasiter och bakteriesjukdomar är vanligt förekommande bland harar. En av de mest vanliga parasiterna är lungmasken. Tecken på förekomst är mörka, nästan grönsvarta fläckar på ytter- och bakkanten av lungorna. I allmänhet påverkar inte lungmasken harens närings- eller hälsotillstånd. Harens lungmask infekterar bara harar, lungorna kan ges till hunden.

Andra vanligt förekommande parasiter är två former av bandmask. Bandmaskar finns i tarmarna, så råa inälvor bör inte ges till hunden.

Noseksem orsakas av mikroorganismer som angriper huden omkring nosen och könsöppningen, sjukdomen har utdraget förlopp och ofta med dödlig utgång.

Av bakteriesjukdomar är tularemi den mest allvarliga. Den kan till och med påverka harbeståndet lokalt, därför att dödligheten är stor. Bakterien sprids med myggor och andra blodsugande insekter, främst under sensommaren. Hos hare är sjukdomsförloppet snabbt, inkubationstiden är ett dygn. Haren dör inom två till fem dygn. Människor kan också drabbas av tularemi.

/ Olle Andersson

Vem är ansvarig för uppsatta jakttorn?

2013-03-14
Många jägare bygger jakttorn för att användas vid jakt. Bygglov krävs inte för att bygga ett vanligt jakttorn, men de juridiska konsekvenserna tänker inte alla på. Allt som gäller i denna fråga bör regleras i jakträttsavtalet.

Markägarens godkännande!
Att fråga markägaren innan man bygger ett jakttorn är jägarens självklara skyldighet. Markägaren måste ge sitt medgivande, om man vill ta träd från marken som byggmaterial och även om skjutgator skall röjas.

Vem äger tornet?
Om jägarna bekostat materialet och själva byggt tornet så är det naturligtvis jägarnas torn, men om materialet kommer från markägarens skog så får man en slags samäganderätt till jakttornet. Sådana frågor bör hanteras i jakträttsavtalet, så att inte ord står mot ord när avtalet upphör. Både markägaren och jägarna kan begära handräckning från kronofogden, om tvist uppstår angående äganderätten till tornet. Den part som själv tar sig rätt att hämta tornet, kan begå brott.

Jakttorn nära jaktgräns!
Kontakta alltid jaktgrannen, några formella regler för hur nära en gräns man får placera ett jakttorn finns inte. Säkerheten är en aspekt som man alltid måste tänka på vid placering av ett jakttorn, nära en jaktgräns. Jaktgrannar får inte placera sina jakttorn så att man kan skjuta på varandra. Påskjutna djur som går över gränsen – Vem tillfaller djuret och vem skall göra ett eventuellt eftersök? Detta regleras i gällande jaktlagstiftning.

Ansvar för jakttorn?
Jakttornen måste underhållas! Om någon klättrar upp i ett torn och faller ned och skadar sig själv eller vapnet, så kan den som uppfört jakttornet hållas ansvarig. Detta följer allmänna skadeståndsrättsliga principer. Många tror att en skylt om att jakttornet beträds på egen risk friar från ansvar, men så enkelt är det inte. Generellt kan sägas att varnings- eller förbudsskyltar inte fritar jakttornsinnehavaren från ansvar för ett illa byggt eller ett dåligt underhållet jakttorn.

Källa
Svenska jägareförbundet 2010.

/Olle Andersson

Fällfångst – Lagstiftning

2013-03-12
Nedan återges och kommenteras ett sammandrag av lagtexter med de paragrafer som berör fångstverksamheten.

Jaktlagen (SFS 1987:259)
2 §
Med vilt avses i lagen vilda däggdjur och fåglar. Med jakt avses att fånga eller döda vilt och att i sådant syfte söka efter, spåra eller förfölja vilt. Till jakt räknas också att göra ingrepp i viltets bon och att ta eller förstöra fåglars ägg.

27 §
Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara.
Kommentar: Var aktsam vid placering av slagfällor så att de inte lockar till undersökande verksamhet av människor, med skadade fingrar som följd.

30 §
Vid jakten får användas endast de vapen och jaktmedel i övrigt som regeringen föreskriver.
Kommentar: Krav om typgodkännande av fångstredskap trädde i kraft den 1 augusti 1981, men med vissa dispensmöjligheter till 1988.

34 §
Utan lov är det inte tillåtet att skrämma eller mota vilt från någon annans jakområde, i andra fall än som anges i 5 § andra stycket andra meningen (motverka skador av vilt).
Kommentar: Paragrafen gäller i allra högsta grad fångstverksamhet.

35 §
Utan medgivande av jakträttshavaren är det inte tillåtet att med fångstredskap eller vapen som kan användas för jakt ta vägen över annans jaktområde. Detta får dock ske på vägar som är upplåtna för allmänheten och även annars, om det sker i lovliga ärenden. Om hund medförs, skall den hållas kopplad.

Jaktförordningen (SFS 1987:905)
11 §
Fångstredskap skall vara av godkänd typ för att få användas.

49 §
Den som jagar är skyldig att betala viltvårdsavgift (Statligt jaktkort). Avgiften är 200 kr och gäller för ett jaktår. Viltvårdsfonden förvaltas av Kammarkollegiet. Förordning (2000:1216).
Kommentar: Jakt med fångstredskap kräver inte avlagd Jägarexamen men däremot statligt jaktkort. För att fånga räv med fotsnara krävs utbildning och ”Fångstkort” (Jk 9 § 43 a).

Kungörelse med föreskrifter om jakt (SNFS 1989:5, NV:44)
42 §
Föreskrifter om att fångstredskap skall vara av godkänd typ för att få användas finns i 11 § jaktförordningen.

43 § a
Jakt med fotsnara för räv eller ripsnara får endast bedrivas efter genomgången utbildning (Fångstkort), enligt de villkor som förenats med godkännandet av dessa redskap. Jakt med fotsnara för räv får inte bedrivas närmare allmän väg, gryt, hus, rågång, uppmärkt skidspår eller skoterled än 100 meter.

44 §
Beträffande fångstredskap som dödar djur gäller dessutom följande. Slaganordning skall omges av ett skyddshölje med ingångshål. Hål för mård högst 90 mm och för mink högst 70 mm. Om redskapet placeras lägre än 1.5 meter ovan mark, skall den vara försedd med en minst 30 cm lång, högst 10 cm bred och 12 cm hög ingångstunnel, fast angjord framför redskapets ingångshål. Fångstredskap försett med trampgiller får inte betas på trampgillret. Fångstredskap försett med betesgiller får endast betas på gillret. Stockfälla för mård skall alltid placeras minst 1.5 meter ovan mark.

45 §
Vid användning av fångstredskap gäller dessutom följande. Fångstredskap skall vara väderbeständigt märkt med redskapets typbeteckning, ägarens namn, adress och telefonnummer. Fångade däggdjur får inte kvarhållas i fångstredskap som lockbete. Om fredat djur fångats skall djuret, om det är oskadat släppas fritt. Redskap avsedda för levande fångst av däggdjur skall vittjas minst en gång per dygn, alltid på morgonen. Då fångsten avser mink, skall vittjning ske minst två gånger per dygn vid gryning och skymning.
Fotsnara för fångst av räv skall vittjas minst två gånger per dygn vid gryning och skymning.

/Olle Andersson

Tack för jakten 2012!

2013-02-09
Denna höst i VJF var min första hela älgjakt. Det har varit en lärorik, spännande och rolig höst med ett härligt gäng. Det har känts som en trygg utbildning när de mer erfarna har tipsat och berättat om allt från själva jakten till slakten. Tidigare höstar har jag ägnat åt sjöfågeljakt, i år blev det har- och älgjakt. Framförallt måste jag få tacka mina två ”jaktmentorer” Olle och Stefan Andersson för en intressant och framförallt rolig jakt. Detta var en höst men det blir väl många fler!

Det känns mycket roligt att Jaktvårdsföreningen nu tar steget in på webben. Det är ett bra initiativ av många anledningar. Då jakten är ett intresse som alltid tar plats inne i skogen eller i vassen så är lärdomen om hur det är att jaga ytterst begränsad. Internet är ett utmärkt sätt för familj, släkt och vänner att ta del av en såpass härlig aktivitet. Internet är en enorm möjlighet. Men vad vi alla måste komma ihåg är att internet är ett redskap som är till för att underlätta. Precis som en yxa är det ett redskap, men precis som yxan är internet endast en hårsmån från att vara ett vapen. Men tillsammans med ansvar blir internet en fantastisk plats med historier, bilder, gemenskap och
information.

Tack för ordet och än en gång, suveränt initiativ. Och jag hoppas att vi alla ses den nionde mars.

/Joakim Andersson

Älgjakten i Vitå från 1900-talets början och fram till 2012

2013-02-08
Framlidna jägarprofilen Hugo Nilsson från byn, har berättat för mig hur älgjakten bedrevs från 1900-talets början och fram till bildandet av Vitå jaktvårdsområde 1964.
Han var med på älgjakt första gången 1909 och då sköt han som 16-åring sina första 2 älgar.

Byns jägare använde sig av gemensamhetsjakt fram till 1915
Jaktsättet var passjakt med drevkarlar. Drevjakterna startade ofta från järnvägen norr om Vitåmarken. Man drev med vinden och hann flera drev per dag. Ett 20-tal jägare deltog i jakten. De flesta jagade med 12 mm Remingtongevär och några hade 6.5 mm Mausergevär.
Under dessa gemensamhetsjakter fick man upp till 7 älgar under den lovliga allmänna jakten. Vissa år fanns det mycket älg, men på grund av tilltagande olovlig jakt minskade älgstammen. Jaktbytet delades lika och även hudarna delades efter det att de ”barkats”.

Efter 1915 och fram till 1964 jagades älg enskilt
Jägarna själva bildade små kompislag som jagade enskilt. Jaktformen var i huvudsak passjakt, kombinerad med någon form av smygjakt. De mer rutinerade älgjägarna hade älghundar. Jaktmarkerna var stora, då man för det mesta jagade utanför Vitåmarken.
Under den allmänna jakttiden på 1960-talet, var ett 80-tal älgjägare ute på jakt. Det var sällan man fick någon älg under lovlig tid. De som fick älg, startade oftast jakten långt före lovlig jaktstart. Älg sköts hela året, vilket resulterade i att älgstammen minskade till en så låg nivå, att laglydiga jägare inom byn började organisera sig för att få slut på den utbredda tjuvjakten. Ett jaktvårdsområde bildades 1964 och därmed började en ny era över Vitås älgmarker.

Efter 1964 blev all älgjakt gemensam i Vitå
Älgjägarnas antal minskade till ett 60-tal, när viltvårdsområdet bildades och jakten blev gemensam. Älgstammen var i början svag och vid första gemensamhetsjakten 1965 fälldes endast 2 älgar. Älgstammen ökade med hjälp av små tilldelningar, koförbud och korta jakttider. 1975 fälldes 7 älgar och nu ökade älgstammen kraftigt. 1980 fälldes 51 älgar för att bromsa upp den hastigt ökande älgstammen. Under 2000-talet och fram till 2012 har avskjutningen legat på 30-35 älgar.

Under 2012 upplöstes Vitå viltvårdsområde
I samband med detta bildades två föreningar Vitå jaktvårdsförening och Vitå jaktsällskap.

/Olle Andersson