Etikettarkiv: lagstiftning

Fällfångst – Lagstiftning

2013-03-12
Nedan återges och kommenteras ett sammandrag av lagtexter med de paragrafer som berör fångstverksamheten.

Jaktlagen (SFS 1987:259)
2 §
Med vilt avses i lagen vilda däggdjur och fåglar. Med jakt avses att fånga eller döda vilt och att i sådant syfte söka efter, spåra eller förfölja vilt. Till jakt räknas också att göra ingrepp i viltets bon och att ta eller förstöra fåglars ägg.

27 §
Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara.
Kommentar: Var aktsam vid placering av slagfällor så att de inte lockar till undersökande verksamhet av människor, med skadade fingrar som följd.

30 §
Vid jakten får användas endast de vapen och jaktmedel i övrigt som regeringen föreskriver.
Kommentar: Krav om typgodkännande av fångstredskap trädde i kraft den 1 augusti 1981, men med vissa dispensmöjligheter till 1988.

34 §
Utan lov är det inte tillåtet att skrämma eller mota vilt från någon annans jakområde, i andra fall än som anges i 5 § andra stycket andra meningen (motverka skador av vilt).
Kommentar: Paragrafen gäller i allra högsta grad fångstverksamhet.

35 §
Utan medgivande av jakträttshavaren är det inte tillåtet att med fångstredskap eller vapen som kan användas för jakt ta vägen över annans jaktområde. Detta får dock ske på vägar som är upplåtna för allmänheten och även annars, om det sker i lovliga ärenden. Om hund medförs, skall den hållas kopplad.

Jaktförordningen (SFS 1987:905)
11 §
Fångstredskap skall vara av godkänd typ för att få användas.

49 §
Den som jagar är skyldig att betala viltvårdsavgift (Statligt jaktkort). Avgiften är 200 kr och gäller för ett jaktår. Viltvårdsfonden förvaltas av Kammarkollegiet. Förordning (2000:1216).
Kommentar: Jakt med fångstredskap kräver inte avlagd Jägarexamen men däremot statligt jaktkort. För att fånga räv med fotsnara krävs utbildning och ”Fångstkort” (Jk 9 § 43 a).

Kungörelse med föreskrifter om jakt (SNFS 1989:5, NV:44)
42 §
Föreskrifter om att fångstredskap skall vara av godkänd typ för att få användas finns i 11 § jaktförordningen.

43 § a
Jakt med fotsnara för räv eller ripsnara får endast bedrivas efter genomgången utbildning (Fångstkort), enligt de villkor som förenats med godkännandet av dessa redskap. Jakt med fotsnara för räv får inte bedrivas närmare allmän väg, gryt, hus, rågång, uppmärkt skidspår eller skoterled än 100 meter.

44 §
Beträffande fångstredskap som dödar djur gäller dessutom följande. Slaganordning skall omges av ett skyddshölje med ingångshål. Hål för mård högst 90 mm och för mink högst 70 mm. Om redskapet placeras lägre än 1.5 meter ovan mark, skall den vara försedd med en minst 30 cm lång, högst 10 cm bred och 12 cm hög ingångstunnel, fast angjord framför redskapets ingångshål. Fångstredskap försett med trampgiller får inte betas på trampgillret. Fångstredskap försett med betesgiller får endast betas på gillret. Stockfälla för mård skall alltid placeras minst 1.5 meter ovan mark.

45 §
Vid användning av fångstredskap gäller dessutom följande. Fångstredskap skall vara väderbeständigt märkt med redskapets typbeteckning, ägarens namn, adress och telefonnummer. Fångade däggdjur får inte kvarhållas i fångstredskap som lockbete. Om fredat djur fångats skall djuret, om det är oskadat släppas fritt. Redskap avsedda för levande fångst av däggdjur skall vittjas minst en gång per dygn, alltid på morgonen. Då fångsten avser mink, skall vittjning ske minst två gånger per dygn vid gryning och skymning.
Fotsnara för fångst av räv skall vittjas minst två gånger per dygn vid gryning och skymning.

/Olle Andersson