Kategoriarkiv: Människor
Förlust av livsmiljöer och blommor hotar bin och humlor
2015-04-13
Vetenskapliga studier påvisar hur de vilda bina kraftigt minskat i antal de senaste årtiondena. 1/3 av våra 287 svenska solitära bin och humlor (som också är bin) befinner sig på rödlistan över hotade arter.
Orsakerna till att bina är hotade är flera, men en huvudsaklig anledning är förlusten av livsmiljöer och blommor. Med förlusten av betesmarker, dikeskanter och andra blommande kantzoner i det intensivt brukade landskapet, där ser vi största nedgångarna.
Till detta läggs en påverkan från användning av bekämpningsmedel, klimatförändringar och människans flytt från landsbygden in till städerna.
Naturbetesmarker och andra blomrika livsmiljöer, utgör en viktig bas för många bin. Fortsatt restaurering och bevarande bör stå högt på dagordningen. Dessutom bör återskapandet av blomrika miljöer få fortsatt stöd, särskilt i intensivt odlade landskap.
Det finns även en aktiv debatt om honungsbinas situation. Antalet bisamhällen blir färre, vilket främst beror på att antalet biodlare i Sverige minskat de senaste 50 åren. Ett stort problem är de parasiter och sjukdomar som angriper honungsbiet. Kemiska bekämpningsmedel i jordbruket påverkar både odlade och vilda bin i landskapet.
Förluster av bin har lett till en oro att även den pollinering de utför påverkas negativt. En pollineringskris har kommit på tal då ¾ av alla världens växtarter är helt eller delvis beroende av insektspollinering, för att sätta frö eller frukt. Det befaras att skördarna minskar i ett stort antal grödor när blombesökande insekter försvinner. För att säkra skördarna måste vi vårda de insekter som bidrar med pollinering.
Binas svåra situation har rönt stor allmän uppmärksamhet. Många fritidsodlare stöttar aktivt bin och andra nyttoinsekter genom att odla attraktiva blommor och genom att undvika växtskyddsmedel i sina trädgårdar.
/Olle Andersson
Pollinerande insekter gynnas av “naturlika” trädgårdar
2015-04-09
Våra pollinerande insekter
I Sverige är humlor särskilt viktiga pollinatörer. De är sociala, precis som honungsbin, men bildar mycket mindre samhällen med färre antal arbetsbin. Tillsammans med andra vilda bin kan humlor fungera som ett komplement och en pollineringsförsäkring då det råder brist på honungsbin. Från värden över kommer det rapporter om att vilda bin minskar och är hotade.
Den svenska humlefaunan har förändrats drastiskt de senaste 70 åren. Från att ha varit många olika arter, domineras den i dag av endast två arter, jordhumlorna och stenhumlan.
Stor del av Sveriges befolkning ägnar sig åt någon form av trädgårdsarbete
Hur bör en trädgård planeras för att gynna humlor och bin?
Skapa ytor som liknar växternas naturliga ekosystem i skogslandskap och jordbruksmarker.
Öppna ytor varvas med lummiga och skuggiga områden så att det finns mat, skydd och övervintringsplatser till de önskade invånarna, såsom fjärilar, flugor, humlor och bin.
Andra förutsättningar som man enkelt kan ge sin trädgård för att gynna pollinerare är en hög med död ved, en damm, ängsväxter, stenpartier, blomrabatter och en grupp med brännässlor.
Hur värdefull trädgården är för fåglar, fladdermöss, ödlor och övriga växter beror på hur trädgården är placerad i förhållande till den omgivande vilda naturen.
Skapa biologisk mångfald så ökar antal pollinerande insekter
Medel måste avsättas globalt till att bevara biologisk mångfald och restaurera naturbetesmarker och andra artrika biotoper i jordbrukslandskapet. För att öka antalet vilda bin och humlor måste vi återinföra gamla boplatser och blomresurser som försvunnit från det intensivt brukade landskapet. Dessa miljöer utgör tillsammans en bas för pollinerande insekter och många andra nyttodjur.
/Olle Andersson
Fladdermöss
2015-04-06
Alla fladdermöss är fridlysta i Sverige sedan 1986. I Sverige finns 19 regelbundet förekommande fladdermusarter.
Parningen sker under hösten. Sperman lagras i livmodern och befruktningen sker först nästa vår. Ofta föds bara en unge per år, ibland tvillingar. Fladdermöss på våra breddgrader går i dvala när vintern kommer. När solen återvänder blir honorna dräktiga och samlas i stora yngelkolonier, tillsammans med fjolårets ungar, systrar och mormödrar. I början av juli kommer fladdermusungarna. Fladdermöss blir 30-40 år gamla.
I viloställning hänger de flesta fladdermöss i bakfötterna med huvudet nedåt.
Det är inte ofta man får se fladdermöss på dagen, men det händer. Den hos oss i norr vanliga nordiska fladdermusen kan också vara dagaktiv, särskilt under höst och vår.
Förmågan att orientera med ljud, ekolokalisation, ekopejling eller sonar, är det som gjort fladdermössen till en av de mest framgångsrika och mångskiftande däggdjursgrupperna.
Fladdermöss låter lite olika beroende på vad de gör. De låter på ett sätt när de flyger långa sträckor, på ett annat sätt när de söker efter mat och på ett tredje sätt precis i det ögonblick de tar en insekt.
Eftersom ekolokalisation endast fungerar på korta avstånd, används synen främst på längre håll, för att till exempel finna landmärken och för att undvika hinder på väg till och från födoplatser, eller under migration.
Alla svenska fladdermöss är insektsätare. En fladdermusindivid kan äta upp till 7000 myggor per natt. Flertalet fladderrmöss har ett stort vattenbehov. De dricker i flykten direkt från vattenytan likt svalorna.
Det finns fladdermöss där det finns människor. Fladdermöss trivs gärna i trädrika kulturlandskap och intill vattendrag. Hos oss bor många fladdermöss i träd, andra i hus men även i grottor och utekällare.
Fladdermössen är en mytomspunnen djurgrupp. Många tycker att de är otäcka och farliga eller så förknippas de med magi och häxbrygder. Fladdermössen attackerar inte människor. Att de skulle attraheras av vita lakan är en gammal myt.
Bland fladdermöss i Europa finns en form av rabies, som mycket sällan smittar andra djur och människor. Antikroppar mot denna fladdermusrabies har även konstaterats hos fladdermöss i Sverige. Fyndet innebär inte att klassisk rabies finns i Sverige.
Vindkraftverken dödar ett stort antal fladdermöss per år. Detta kan leda till att sällsynta arter utrotas. Tillståndsmyndigheterna har ökat kraven på kraftverksägarna att skydda fladdermössen.
/Olle Andersson
Knott och svidknott
2015-04-02
Knott är små myggor som finns över hela Sverige. De är ca 5 mm långa, honorna är gråsvarta och hanarna är svarta. Larverna lever i rinnande vatten, där de sitter gruppvis med bakändan fäst vid stenar eller vattenväxter. Efter kläckning uppträder de i stora svärmar och orsakar obehag för människor och djur, genom sina svidande bett som framkallar svullnader. De kan till och med döda nötkreatur och hästar om de är tillräckligt många.
Här i Vitå kallar vi också knott för gnadd.
Svidknott är mycket små blodsugande myggor som finns över hela Sverige. Larverna lever antingen som predatorer på små insekter i vatten eller i fuktig jord där de livnär sig på alger och bakterier. Svidknott är 1-2 mm och går utan hinder genom myggnät. Efter regniga sommarkvällar kan de uppträda i mycket stort antal. De kan då bli en plåga för människor som vistas i naturen då de kryper in i hårbotten, i öronen och vid ögonen och suger blod. Många hästar får eksem av svidknottens bett.
Här i Vitå kallar vi också svidknott för svidon.
/Olle Andersson
Stickmygg
2015-04-01
I Sverige förekommer 47 arter av stickmygg. Det är enbart honorna som sticks och suger blod. Honorna behöver extra protein för att kunna producera ägg. Hanmyggorna kläcks före honmyggorna och har kortare livstid, några veckor till skillnad från honmyggorna som kan leva upp till 2 månader. Både han- och honmyggor behöver energi för att flyga. Den får de från blomnektar. Stickmygg är mest aktiv i skymningen, men det finns arter som är aktiva dygnet runt. Myggbettet är en allergisk reaktion på stickmyggans saliv. En stickande mygghona kan suga blod vid mer än ett tillfälle under sitt liv. Stickmyggor attraheras av bland annat värme, koldioxid och olika luktämnen. Stickmyggor kan, beroende på art, övervintra som ägg, larv och fullvuxen individ. Stickmyggor är kända för att överföra en del allvarliga sjukdomar till människor, bland annat malaria, gula febern och harpest (tularemi).
Den äldsta kända art som liknar dagens stickmyggor återfanns innesluten i bärnsten och är 79 miljoner år gammal. Stickmyggor spelar ingen större roll för växternas pollinering med undantag av lappfelan som tillhör orkidéerna och kvastglim som tillhör nejliksläktet. Enligt nyare forskning producerar dessa två arter doftämnen som attraherar stickmyggor.
Det finns två vanliga och mycket aggressiva stickmyggor som hör till de s.k. översvämningsmyggorna. De har under senare år påverkat turistnäringen och orsakat stora besvär för utevistelse i Nedre Dalälven. Stickmyggan angriper även i solsken. Den kan flyga två mil från kläckningsplatsen. Myggorna lägger ägg i marken i översvämningsområdet som kan överleva i flera år. Äggen kräver först torka och sedan väta för att kläckas. Under en gynnsam sommar kan flera generationer mygg kläckas.
Gruppen skogsmygg är en stickmygg som vi alla upplevt någon gång. Deras larver kläcks från övervintrade ägg tidigt på våren efter snösmältningen. De vuxna myggorna är i luften till midsommar och minskar sedan i antal. Skogsmyggen har bara en generation per år. Deras ägg behöver en frysperiod för att sedan kunna kläckas. Skogsmygg stannar mest i skogen och rör sig inte längre än 2 km från sina kläckningsområden.
Några stickmyggarter övervintrar som vuxna honor och de dyker upp på våren och kallas för vårmygg eller hos oss i Vitå för tjälamygg.
/Olle Andersson
Får du kliande bett på kroppen under vårvintern?
2015-03-25
Vi undrar naturligtvis vilket djur som orsakat den intensiva klådan på kroppen.
Många av oss ger skulden till en ca 2 mm lång hoppstjärt som kan ses hoppande omkring på snöytan en varm vårvinterdag. I vardagligt tal kallas alla hoppstjärtar som vistas på snö för ”snöloppor”. Snöloppan är en insekt som inte suger blod och kan avskrivas som skyldig till betten och klådan.
Däremot är det ”fågelloppornas” bett som kliar på våren.
Under varma vårdagar vaknar fågellopporna till liv efter att ha legat i dvala i fågelholkarna. De millimeterstora räkliknande insekterna är hungriga och hoppar ut på jakt efter mat. Barn och husdjur som leker i snön och vuxna som krattar gräsmattan eller rensar fågelholkar kan få röda kliande loppbett på kroppen.
Fågellopporna är helt ofarliga och trivs inte på människor, utan suger lite blod och hoppar sen vidare. Bett från loppor ger röda, starkt kliande utslag, vanligtvis på bålen. Klådan kan sitta i ett tag, men betten läker alltid av sig själv. Loppbett överför inga sjukdomar till människan.
/Olle Andersson
Vanlig padda
2015-03-17
Paddan är ett kraftigt groddjur. Huden är brunaktig, tjock och vårtig. Den finns över hela Sverige, förutom längst i norr. Paddan har kortare ben än grodan och går hellre på land än hoppar. Som vuxen blir den ca 15 cm. Den har horisontella pupiller och kopparfärgade ögon.
Paddan har en stor giftkörtel bakom varje öga och en mängd små giftkörtlar i huden på ryggen, som avsöndrar ett slemhinneretande och muskelförlamande gift, vilket gör att de flesta predatorer skyr paddan. Snok och igelkott tål giftet. Grävling, kråkfågel och ormvråk sprättar upp magen på paddorna och undgår på så sätt att bli förgiftade. Man får inte vårtor på händerna om man tar i en padda, vilket man trodde förr.
Paddan leker gärna i samma sjö som där den kläcktes. Den vandrar ofta i stora flockar mot lekplatsen, strax efter vinterdvalans slut. Vandringen kan pågå upp till tio dygn och sker nattetid. Sträckan kan uppgå till drygt 2 km. Äggläggningen varar i 6-12 timmar, i form av strängar som lindas kring vattenväxter.
Paddan är solitär och nattaktiv med gott mörkerseende. Den kommer fram i skymningen för att äta insekter, deras larver, spindlar, sniglar, daggmaskar, små kräl- och groddjur, även möss tas av större paddor. Den är också stationär, man kan återfinna den på samma ställe i veckor.
Paddan övervintrar på frostfritt djup, från september-maj i norra Sverige. Flera paddor kan övervintra på samma ställe, ibland i sällskap av huggorm
Hanarna blir könsmogna vid runt 3 års ålder, honorna vid 4-5 år. Den maximala livsmängden på en padda är ca 40 år.
Människan utgör hot mot paddan vid skogsdikning och borttagande av lekvatten. Biltrafiken på vägarna dödar årligen mängder av paddor. I samband med nya och större vägbyggen görs tunnlar under vägarna vid kända ”vandringsstråk”, för att rädda dessa groddjur.
Den vanliga paddan, liksom alla våra paddor, grodor, ödlor och ormar är fridlysta i hela landet.
Olle Andersson
Iglar
2015-03-10
I både fram- och bakänden av kroppen finns en sugskål, som omväxlande fästs vid underlaget när den förflyttar sig. Bland de arter som förekommer i Sverige är det endast blodigeln, även kallad medicinsk blodigel, som kan angripa människan och suga blod. Igeln blir som vuxen ca 15 cm lång och kan bli över 15 år gamla.
Svalget har tre muskulösa käkar, som alla har små tänder. Med dessa biter blodigeln igenom skinnet på ett värddjur som en häst, ko eller människa, och åstadkommer ett treuddigt sår på huden. Den sugande igeln kan tas bort, men blodet fortsätter ändå att rinna tills den antikoagulerande saliven sköljts bort.
Blodigeln dras till den värmestrålning som ett däggdjur avger. En blodigel som fyllt tarmen med blod lever på detta under ett helt år. Om lämpliga värddjur saknas kan grodor och paddor vara intressanta.
Blodigeln är sällsynt och bedöms vara en hotad art i Sverige. Orsak till detta är utdikningar av iglarnas livsmiljöer. Blodigeln kan förväxlas med hästigeln som är vanlig i Sverige. Den har mörk ovansida och saknar blodigelns karaktäristiska längsgående rödgula band. Undersidan är ljust gulgrön.
Blodigeln har spelat stor roll inom medicinen ända sen medeltiden, igeln användes för åderlåtning. Även idag används blodiglar vid operationer och transplantationer där man vill få de små blodkärlen att läka. Idén är att de blodlösliga ämnena i iglarnas saliv gör att såret fortsätter blöda och att genomströmningen förbättrar läkprocessen. Ett sår efter bett från blodigel kan blöda i 10-15 timmar efteråt.
Fiskigeln är ca 5 cm lång och kan leva parasitiskt genom att suga blod från gädda, mört, braxen och abborre. Saxfångad gädda på grunda vatten under isen har ofta fastsugna iglar på kroppen. Jag har själv observerat detta. Vilken art av iglar det var, är för mig obekant.
Olle Andersson
Bäcknejonöga (Netting)
2015-03-09
Bäcknejonöga eller linål som de också kallas tillhör gruppen rundmunnar som är broskfiskar. De skiljer sig från vanliga fiskar eftersom de saknar både käkar och gälöppningar. I stället har de en sugkoppliknande mun, är blodsugare och äter bland annat döda djur. Nettingen fiskas i september och oktober och är en delikatess att äta som rökt. Det finns inte ben eller ryggrad hos nejonögat, det är bara mjukt brosk som går att äta.
Nejonögats ursprungsformer levde i värlshaven redan för mer än 500 miljoner år sedan.
Alla nejonögon börjar sitt liv som larv, där de under några år lever i bottendyn och livnär sig på mikroorganismer. Som fullvuxna lever de i öppet vatten och äter fiskrom, bottendjur och småfisk. Leken sker under våren och försommaren, i strömmande vatten på grunda grus- och stenbottnar. Nettingen i bäckar och åar blir ca 15 cm lång och lever i 4-5 år.
Olle Andersson
Sorkfeber eller sorkpest
2013-12-04
Sorkfeber orsakas av ett virus som smittar människor via skogssorkar (Clethrionomys glareolus). Det är en blödarfeber som ger njursymtom. Den vanligaste symtomen är hög feber, huvudvärk samt smärtor i mage och rygg.
Skogssorkarna utsöndrar viruset i sin saliv, urin och avföring. Människor smittas oftast genom inandning av dammpartiklar som innehåller sorkarnas sekret. Risksäsongen brukar sträcka sig från oktober till mars.
Sorken är enbart bärare av viruset och insjuknar inte själv. Viruset smittar inte mellan människor.
/Olle Andersson
Folktro och väsen
2013-11-17
Det vi kallar folktro är ett spännande inslag i vår nedärvda kultur och kan ännu, i vår tekniskt avancerade tid ge näring åt fantasin och berika vår känsla för naturen. Eftersom vi människor enligt den gamla folktron omgav oss av en magisk värld var vi aldrig riktigt ensamma. Runt omkring oss fanns väsen som för det mesta var osynliga men som då och då gav sig till känna i syner och hörselintryck och på många sätt påverkade våra liv.
Några exempel på olika väsen som kunde uppenbara sig för oss människor.
Bjäran
kunde skapas utifrån ett nystan genom olika ritualer. Bjäran användes av en häxa för att stjäla mjölk från grannens kor.
Mylingen
var en gengångare av ett odöpt, nyfött barn som dödats av sin mor och sedan gömts, oftast i myrar, stenhögar, dyngstäder eller under golvplankorna i uthuset för att dölja en oönskad födsel.
Maran
som är ett trolldomsväsen, var en ful, äldre kvinna som under natten kom in i sovrummet genom ett nyckelhål, springor i väggen eller ett öppet fönster. Hon satte sig grensle över en sovande persons bröstkorg och det var därför personen kunde känna tryck över bröstkorgen och vaknade fylld med ångest och oro, också kallat en ”marritt”. Detta har gett upphov till ordet ”mardröm”.
Näcken
var en vattenvarelse som fanns i många varianter och under olika namn. Den försökte på olika sätt locka till sig personer för att dränka dem. Näcken beskrivs ofta som en fiolspelande man.
Skogsrået
lockar och förför män som arbetade i skogen eller bara befann sig i skogen av en eller annan anledning. Rået hade också kreatur ibland som hon vallade på skogen och som hon lockade på.
Vittran
hör till underjordiska väsen. En vittras vägar kallas för vitterstråk, och på många platser finns det kartor över dessa från förr.
Älvorna
kännetecknas oftast genom att man kan se deras ringdans över mossar, öppna marker och ängar. Där älvorna hade dansat uppträdde en ring av sjukt eller onaturligt växande gräs.
Vätten eller Bergkärringen
var en annan underjordisk varelse. Enligt folktron bosatte sig vätten under människornas hus eller uthus. De kunde vara behjälpliga på gården och skyddade dem som bodde på ”deras” mark.
Vårdträd
planterades alltid av bonden när han byggde sin gård. Så länge trädet stod kvar, skyddades och vårdades, trivdes lycka och framtidstro i hemmet. I trädet bodde vättar och skyddsandar. I Norrland var björk och rönn vanligt som vårdträd.
Trollen
är en av de mest kända varelserna i nordisk folktro. Trollen bodde djupt inne i skogen, bergsalar eller flyttblock där de också hade sina enorma skatter.
Gårdstomten
är en annan känd och omtyckt varelse i folktron. Han var en vresig liten varelse som hämnades om man misskötte gården eller behandlade djuren illa. Tackade för hans arbete gjorde man genom att sätta ut en skål gröt eller ge honom nya kläder. Gårdstomten var en slags extra bonde eller dräng med övernaturliga krafter som såg till att gården hade lycka med sig.
/Olle Andersson
Trikiner
2013-10-22
En person i Värmland har insjuknat i parasitsjukdomen trikinos. Det är det första kända inhemska fallet på 35 år i Sverige. Den troliga smittkällan är viltsvinskött, uppger Livsmedelsverket.
Trikinos är ovanligt i Sverige och risken att smittas är liten. Trikiner kan finnas i bland annat kött av gris, vildsvin, björn och häst.
Det är viktigt att köttet är väl genomstekt, minst 68 grader, för att undvika smitta. Trikinos är en parasitsjukdom som orsakas av larver av rundmasken Trichinella. Upptäcks smittan tidigt är den behandlingsbar med antiparasitmedel berättar Silvia Botero Kleiven, laboratorieläkare vid Smittskyddsinstitutet.
Sjukdomsbilden varierar från milda, symtomfria fall till svåra, dödligt förlöpande tillstånd. I tarmen kan maskarna ge upphov till övergående diarrebesvär. Larverna framkallar under sina vandringar allergiska symtom och lokala besvär, särskilt kring ögonen.
Enligt lag ska trikinkontroll göras av kött från tamsvin, häst, vildsvin och björn, som ska säljas eller ges bort för konsumtion. Om köttet ska konsumeras i det egna hushållet rekommenderar även Livsmedelsverket att prov tas och undersöks för förekomst av trikiner.
/Olle Andersson
