2015-04-04
Älgflugorna är en nykomling från öster som upptäcktes i sydöstra Finland under 1960-talet. I Sverige är den känd redan från 1700-talet. Flugan är en blodsugande parasit som främst lever på stora hjortdjur såsom älg, hjort och rådjur, men kan också förekomma på hästar och hundar. Älgflugans naturliga fiender är mesar, näbbmöss och sorkar.

Älgflugans utbredning går långsamt, eftersom den är dålig på att flyga. Den behöver älgens hjälp för att sprida sig. Den väljer värd efter en kort rusch med hjälp av sin goda syn. Älgflugan har efter sin födsel 2-3 veckor på sig att hitta sin värd. Misslyckas den med detta så dör den. Även om älgflugan irriterar människor och många djur, så sprider den sig oftast med hjälp av älgen. Älgflugan har specialiserat sig just på älgen och därför är dess förekomst direkt i relation till älgstammens storlek.

Vuxna älgflugor är vanligen 5-7 mm långa.
Insekterna börjar söka värddjur efter kläckningen i augusti-oktober.
Den till kroppsformen platta flugan landar på sitt värddjur och bryter av sina vingar för att resten av sitt liv leva på värddjuret. Därefter kryper den in i pälsen och suger blod. Den släpper sina larver till marken och dessa blir nya flugor till hösten.
Älgflugan kan lätt förväxlas med fågelflugan, men den är alltid bevingad till skillnad mot älgflugan som alltid fäller sina vingar när den hittat ett värddjur.

Flugan kan lätt ta miste på sina värddjur och människor, som även kan bli bitna, men den kan inte använda människoblod för sin utveckling. Flugorna tros inte bära med sig några farliga virussjukdomar. Betten kan däremot ge klåda och ömmande bölder som består i flera veckor.
Älgflugan kan däremot överföra bakterier. Forskare i Finland hittade för några år sedan bakterier av släktet Bartonella i älgflugans puppor. I dagsläget finns ingen säker koppling mellan älgflugans angrepp och sjukdom hos människa. Misstankar riktas till den så kallade orienterardöden på 1990-talet. De flesta som avled hade spår av hjärtmuskelinflammation. Man kunde i de flesta fall även påvisa exponering för Bartonella-bakterien. Orienterare är i högsta grad skogsaktiva och kan ha fått bett av älgflugor. Om man tränar med en infektion i kroppen är det inte ovanligt att få hjärtmuskelinflammation.

Älgflugan är svår att bli kvitt när den väl har landat, eftersom den är både flat, tjockhudad och försedd med rejäla klor på sina fötter som den kan hålla sig fast med. Den kilar snabbt in under kläderna/pälsen och gömmer sig. Den är nästan omöjlig att slå ihjäl med handen, bäst är att klämma ihjäl den eller nypa huvudet av den. Hamnar den i håret kan det krävas en kam för att få bort den.

I Finland har älgflugorna varit ett allvarligt problem sedan 60-talet, vilket beror på en alltför tät älgstam säger älgforskaren Lena Huldén från Helsingfors. Hennes forskarlag har räknat ca 10 000 älgflugor på en enda älg.

I Sverige har jägare och bärplockare under senaste åren rapporterat stort antal besvärande älgflugor, på platser där de inte funnits förut. Nu finns älgflugan över hela landet, även i Norrbotten.

/Olle Andersson