2013-12-10
Näbbmössen är inga gnagare, de tillhör insektsätarna. Näbbmössen syns sällan men hörs desto bättre. Vanligen håller de till i skogsmarkens mossa eller gräs. På vintern händer det att näbbmössen håller till under fågelbordet och äter från talg som ramlat ner på marken.

De har mycket snabb ämnesomsättning och är därför ständigt på jakt efter föda. Om de inte får mat på två till tre timmar dör de av svält. Den vanliga näbbmusen äter tre fjärdedelar av sin vikt varje dag, medan dvärgnäbbmusen måste äta drygt sin egen vikt.

I naturen består födan av allt animaliskt som näbbmössen kan komma över. Köttresterna efter en älgslakt kan livnära traktens näbbmöss under lång tid. Vanligen får de nöja sig med insekternas ägg och larver. Andra djur som spindlar, sniglar, gråsuggor och maskar går också bra.

Näbbmössen dör unga. De som överlever en vinter klarar inte nästa. Unga näbbmöss är lättfångade byten för ugglor som är deras främsta fiender.

Rävar och katter samt andra däggdjur med välutvecklat luktsinne, äter inte vanligtvis upp näbbmöss som de fångat. På sidan av kroppen mellan fram- och bakbenen sitter doftkörtlar som gör djuren oaptitliga. Vattennäbbmusen är inte bara illasmakande utan rent av giftig. Det finns fem giftiga däggdjur i världen, varav vattennäbbmusen är ett.

Näbbmöss i Sverige
Mindre dvärgnäbbmus, Sorex minutissimus
Ett av världens minsta däggdjur, väger cirka 2 gram. Arten är sällsynt i Sverige och har påträffats på endast sju platser i norr.
Dvärgnäbbmus, Sorex minutus
Finns över hela landet. Känns igen på sin långa yviga svans.
Lappnäbbmus, Sorex caecutiens
Finns endast i norra Sverige.
Vanlig näbbmus, Sorex araneus
Tillhör våra vanligaste däggdjur vid sidan av åkersork och skogssork.
Taiganäbbmus, Sorex isodon
Östlig art, sällsynt i Sverige.
Vattennäbbmusen, Neomys fodiens
Den största av våra näbbmusarter, ungefär som en husmus, tvåfärgad. Samma utbredning som den vanliga näbbmusen men inte lika vanlig. En skicklig dykare som lever nära vatten.

/Olle Andersson