2013-02-18
Lappugglan är vår näst största uggleart, men den väger bara hälften som vår största uggla – berguven. Till storleken ser lappugglan imponerande ut, men större delen av kroppsvolymen utgörs av den luftfyllda och värmande fjäderdräkten.

Jakten bedriver den i form av koncentrationsjakt från träd, buskar, ladtak, stolpar eller andra utsiktsplatser, varifrån den lokaliserar bytet. Lappugglan är en smågnagarspecialist. Analys av spybollar har visat att 98% av födan består av smågnagare. Den jagar under alla tider på dygnet.

På 50-70 meter kan lappugglan lyssna sig till sork som befinner sig under snön och efter direkt anflygning fånga den. Lappugglans långa ben och klor visar på en väl utvecklad anpassning för att fånga byten under snö och ris. Skarsnö gör det omöjligt för ugglan att få tag i byten. Synen är också väl utvecklad, ugglan kan upptäcka byten på snö eller i vägdiken på upp till 200 meters avstånd.

Lappugglan har rykte om sig att vara mycket aggressiv vid försvar av bo med ägg eller ungar. Honan är mest aktiv i detta sammanhang. Äggen läggs vanligast i mitten av april.
Antalet ungar är oftast 3-5 i antal, mycket beroende av tillgången på smågnagare. Vid brist på smågnagare uteblir häckning, men ugglorna kan finnas kvar i sitt hemområde.

Lappugglan är sedan länge känd från de nordliga barrskogarna i Norrbotten. Trots att den anses vara stationär innebär beroendet av sorkar, att under år med sorkbrist måste ugglorna leva ett nomadliv. Under årtionden har ugglan häckat i Vitåskogarna, mest beroende av bra jaktmarker för sin överlevnad. Lappugglan föredrar att söka föda på eller i anslutning till hyggen, myrar och vägslänter samt igenväxande odlingsmarker.

Ringmärkning har visat att lappugglor från Norrbotten, under sorkfattiga år kan flytta till Jämtland och Medelpad för att häcka och att vissa gamla fåglar från inlandet kan bege sig österut till Finland och Ryssland. Men majoriteten av lappugglorna är stationära och stannar i stort sett livet ut i sitt hemområde.

Lappugglan bygger inga egna bon för sin häckning, den lånar färdigbyggda risbon av duvhök eller vråk. Ugglan ”klöser” bara till i botten av boet för att äggen skall ligga kvar. Att låna boet är möjligt eftersom lappugglan häckar tidigt i mars-april, innan duvhök och vråk återvänder till sina tidigare boplatser. Lappugglan häckar även i konstgjorda risbon om sådana finns i området. Stora risbon är numera en bristvara! Träden i vårt brukade skogslandskap är inte tillräckligt kraftiga, för att vara attraktiva boplatser för duvhök och vråk. Lappugglan behöver människans hjälp med sin bostadsbrist – Bygg konstgjorda bobalar!

/Olle Andersson