2015-04-15
Göktyta
Häckar i löv- och blandskogar samt i trädgårdar. Livnär sig huvudsakligen på myror som plockas upp från marken med hjälp av den klibbiga tungan. Livnär sig också på andra insekter, tex. skalbaggar, gräshoppor och landsnäckor. Äter vid vissa tillfällen bär. Hackar inte ut sitt eget bohål. Göktytan är flyttfågel.

Gråspett
En av våra minst kända hackspettar. Förekommer sparsamt i större skogsområden med björk- och aspblandad barrskog, ofta i anslutning till bergsluttningar. Bohålet hackas vanligen ut i ett lövträd. Livnär sig på myror och ytlevande insekter. Ofta undersöks murkna trädstammar och stubbar, och födan plockas fram under löst sittande bark och från barkspringor. Under vintern kommer gråspettar ibland fram till fågelbord för att äta talg.

Spillkråkan
Vår största hackspett. Påträffas både i rena barrskogar och i bland- och lövskogsbestånd. Bohålet huggs ut av båda könen i ett grovt träd. Lever främst av stora myror och vedborrande insekter. Den viktigaste födan är hästmyran som letas upp i rötskadade granar. Den äter både larver, puppor och fullbildade exemplar. På sensommaren äter den även enstaka blåbär. Behöver stora revir, ofta på 300-400 hektar.

Större hackspett
Vår vanligaste hackspett. Trummar ofta på telefonstolpsbleck. Den är mycket anpassningsbar och förekommer i så gott som alla skogsmiljöer från urskogsartade områden till större stadsparker. Mest känd är den för sina hackspettsmedjor, dvs. springor i vissa träd eller telefonstolpar, där hackspetten kilar fast tall- och grankottar, som den sedan berarbetar med näbben för att komma åt fröna. Under sådana smedjor kan det ligga hundratals bearbetade kottar. Båda könen hackar ut bohålet i ett träd. Under vinterhalvåret lever den nästan uteslutande på frön av tall och gran. Efter lövsprickningen plockar den larver, ytligt på grenar och i lövverket. Den äter också halvvuxna småfågelungar som den plockar upp ur holkarna genom att hacka sig in.

Vitryggig hackspett
Kan ha försvunnit helt från våra skogar! Den är knuten till lövskogar eller lövträdsrika blandskogar. Trivs bäst i strandskog vid sjöar och vattendrag, utefter bergsbranter och raviner och i igenväxande slåtter- och betesmarker. Börjar hacka upp bohålet redan i början av april, vanligen i ett torrt träd. Bohålets tak pryds ofta av en ticka. Lever främst av olika vedinsekter, särskilt larver av långhorningar, som plockas fram ur lövträd. Vitryggen har stora revir (>200 ha). Under näringssöket fläker den ofta bort bark på döda träd eller hackar djupa hål in i veden. Vintertid kan den också komma till fågelbord för att äta talg.

Mindre hackspett
En art som minskar i våra skogar. Minst bland våra hackspettar. Förekommer i lövskogar eller lövträdsrika blandskogar och påträffas särskilt i strandskogar, lövkärr och igenväxande slåtter- och hagmarker. Den tycks föredra ogallrade, naturskogsliknande bestånd. Under vintern söker den föda i vass. Båda könen hackar upp ett bohål, vanligen i en sidogren eller i torrved. Äter uteslutande insekter. Söker ofta sin föda på smala träd eller på döda eller döende grenar.

Tretåig hackspett
Den vanligaste hackspetten i de norrländska barrskogarna. Båda könen hackar ut bohålet, och vanligen väljs ett dött eller döende träd, ofta gran. Vanligen ligger bohålet ganska lågt över marken. Äter huvudsakligen insekter, rämst vedborrande skalbaggar som barkborrar och splintborrar. Hackspetten ”ringar” granar under våren, vilket innebär att den hugger ett antal små hål bredvid varandra runt stammen och suger ”sav”.

(Ur boken Nordens Fåglar – Roland Staav / Thord Fransson)
/Olle Andersson